RFID är en förkortning av Radio Frequency Identification. Systemet är baserat på två komponenter; en informationsbärare och en radiosändare/-mottagare (RFID-läsare). Föremål märks med en s.k. ”tagg” (informationsbärare) som kan liknas vid en antenn då de innehåller liknande komponenter som möjliggör informationshantering. Taggen kan skicka ut och lagra information.

När RFID-läsaren och ”taggen” närmas varandra, ingen beröring krävs, aktiveras taggen och ”taggen” börjar lagra energi. När energimängden når en viss nivå skickas ett svar ut som tas emot av RFID-läsaren. Informationen bearbetas och kan sedan skickas tillbaka till ”taggen”.

RFID möjliggör alltså dubbelriktad kommunikation. ”Taggen” går att göra väldigt liten och kan utan problem användas i klockor eller kreditkort. Radiosändarens effekt är bara ca 1/20 av vad dagens mobiltelefoner använder och är alltså av obetydlig hälsorisk. Överföringen mellan mottagare och "tagg" beror bland annat på komponenternas storlek.

Systemet öppnar för otroliga utvecklingsmöjligheter inom flertalet områden där dubbelriktad kommunikation och identifiering är av intresse. Komponenternas minimala storlek och strömbehov gör tekniken mycket smidig. RFIDs största användningsområde är idag identifiering och lagring av mindre datamängder. Tekniken används flitigt vid godshantering och leveranser.